Låter kanske konstigt att jag har min sista semesterdag idag – en måndag.
Detta beror på att jag jobbade måndagen i min första semestervecka. Alltså tar jag ut det idag.
Förutom att varit ute med hunden har jag ätit frukost, läst tidningarna och fått i en maskin tvätt.
Nu har jag läst några av de bloggar som jag brukar läsa varje dag.
När jag var och hälsade på hos ”En liten tant” blev det åter aktuellt med tankarna på förslaget som ska läggas fram om sjukskrivning.
Den gruppen hör ju jag till och då kommer ångesten fram en aning.
Under semestern har jag inte mått så bra som jag hade hoppats och trott och därför känner jag mig kluven i åsikten om detta.
Jag är en sådan som troligen behöver jobba lite för att må bra. När jag går hemma känns det som att jag mår sämre. Jag var iväg till jobbet en förmiddag för att fixa en sak. Då kände jag att det ska bli bra att jobba mina 20 timmar igen. Men mera orkar jag inte!
Inte menar jag att alla är som jag, men kanske några fler mår bättre av några timmars jobb än att vara helt sjukskriven.
Detta är en oerhört känslig fråga och det finns inga enhetliga eller enkla svar på den.
Bland utredarna skulle det behövas någon som har erfarenhet av utmattningsdepression och ”vanlig” depression. Men en sak som jag erfarit är att man inte orkar med att tänka på samma sätt längre. Huvudet käns ibland som att det brinner inuti. jag har ofta undrat om det är så det känns när man får hjärnblödning.
Stress, både fysisk moch psykisk, gör att man inte klarar av snabba växlingar längre.
Bäst är att försöka ta en sak i taget, inte se allt på en gång.
Men inte är det lätt. Jo, att påminna andra om det, men inte att leva så själv.
Sjukskrivning är nödvändigt, i början 100%. Sedan kanske man kan prova med 75% och 50%. Vi är alla olika och det bör ju de beslutande ta hänsyn till.
Det är viktigt att det erbjuds BRA rehabilitering och att arbetsplatsen ställer upp tillsammans med försäkringskassan.
På min förra arbetsplats kunde jag inte få något som fungerade efter att jag blivit sjuk. Jag hade ändå jobbat där över 25 år. Nu har jag ett bra arbete på en bra arbetsplats. Vi samarbetar så att det ska fungera för såväl dem som för mig.
Det är trist att folk som inte vet vad det är att gå i väggen, ska besluta över dem som gör det.
Jag hade så många järn i elden när jag gick i honungsfällan – hade skitkul och tackade ja till alla roliga uppdrag… tills det smaskade till och huvudet gick i väggen.
Det har tagit lång tid att komma tillbaka, och det spörs om det nånsin blir mer än halvtid. När jag får göra vad jag själv vill, då orkar jag massor… och känner mig pigg. När jag får ett schema i handen… suck.
Bloggblad:
Precis så är det för mig också. Du satte de rätta orden på mina problem. Tack.
Jag har haft jättesvårt att acceptera att jag aldrig kan leva ett så aktivt liv, som jag gjorde tidigare.
Jag brukar säga…… man får ta tillvara på de bra stunderna och göra det bästa av allt.
Kramar